JOHAN LILJESTRAND & PEDER THALÉN
Med utgångspunkt från två tidigare studier av författarna beskrivs i artikeln en tendens i nutida läroböcker för högstadiet och gymnasiet att ge liberalteologiska tolkningar av kristendom en särställning. I artikeln diskuterar vi också hur denna tendens kan förstås utifrån ambitionen att fostra medborgare som överensstämmer med centrala värden i svenska läroplaner. Utifrån läroböckernas framställning tilldelas undervisningen om kristendom, genom sin värdeförmedlande uppgift, en roll som upplöser den skarpa uppdelningen mellan konfessionell och icke-konfessionell religionsundervisning. Denna upplösning handlar både om förmedlandet av värden i sig och den liberalteologiska vinkling som kan spåras.
Inledning
Vid första anblicken spelar skolans läroböcker en mindre betydelsefull roll när det gäller vilket kunskapsinnehåll som erbjuds i klassrummet. Det är visserligen sant att kunskap i klassrummet tar gestalt genom en mångfald av variationer, som inte kan studeras utifrån läroböcker eller andra läromedel. Men studier av läroböcker kan trots det fånga upp breda tankefigurer i samhället, vilka kan antas ha en viktig betydelse för elevers socialisation till medborgare. Utifrån ett sådant synsätt är läroböcker bärare av (mer eller mindre) etablerade tankemönster i samhället, som är viktiga att bli medveten om.
Religionsvetaren Jenny Berglund framhåller att läroböcker ofta säger mer om det land som producerar dem, än om den religion, och religiösa praktiker, som de gör anspråk på att representera.[1] Hon menar också att läroböcker kan lära oss saker om den dominerande synen på religion i Sverige:
Läroböcker skrivs av författare som liksom alla andra människor är påverkade av den kultur och religionssyn som finns i de land de lever. De skriver för elever som genom sina hem, media, kompisar, församlingar eller andra grupperingar har en förförståelse för vad religion är. Det här gör att vi genom att reflektera över skillnader mellan läroböcker kan lära oss om oss själva och den syn på religion som dominerar i Sverige, men som ofta kan vara svår att få syn på.[2]
Vi har, tillsammans med andra forskare, gjort två studier av läroböcker där vi i den första tolkat våra resultat utifrån Berglunds tes. Vi kommer dock att kvalificera Berglunds tes genom vår andra studie, som uppmärksammar likheter mellan läroböckernas innehåll och majoritetskyrkan Svenska kyrkans undervisning, en likhet som består i en preferens i läroböckerna för liberal av kristendom. Denna preferens förstås i denna artikel utifrån tre huvudsakliga dimensioner: läroplanens värdegrund, centrala drag i den svenska majoritetskulturen och Svenska kyrkan.
Hur kan vi då förstå begreppet liberal kristendom? Det finns inte en förståelse av begreppet. Vi utgår från den följande avgränsningen: liberal kristendom är ett försök att överbrygga klyftan mellan den nedärvda kristna traditionen och en kultur som formats av den vetenskapliga revolutionen, och därigenom skapa en kulturell syntes. Syntesen innefattar en nedtoning eller borttagande av övernaturliga element och en ökad betoning på det etiska innehållet eller andra element av emotionell eller erfarenhetsmässig natur som inte utmanar förnuftet. Karaktäristiskt för syntesen är också ett utökat utrymme för individens frihet inom samhället och en tro på människors förmåga att omforma samhället.[3]
Det finns, som ofta uppmärksammats, en tydlig spänning i skolan mellan å ena sidan avsikten att bedriva icke konfessionell undervisning och å andra sidan ett uppdrag att förmedla en värdegrund som rymmer kristen etik.[4] Det som dock inte har uppmärksammats är att även religionskunskapsämnets uppgift att ge en förståelse för hur kristendomen har format det svenska samhället rymmer en motsvarande spänning mellan fakta och värde. Denna spänning visar sig i hur läroboksförfattarna ger företräde åt en liberal förståelse av kristendom, snarare än att förhålla sig neutralt till uttolkningar av kristen tradition.
Syftet i den här artikeln är att mot bakgrund av två publicerade studier av läroböcker inom skolämnet religionskunskap ytterligare problematisera den skarpa uppdelningen mellan konfessionell och icke-konfessionell religionsundervisning. Premierandet av en viss kristendomstolkning ger, menar vi, en tydlig konfessionell färgning av delar av kunskapsinnehållet och signalerar närvaron av vad vi senare omtalar som en ”folkhemskristendom”. Först ges en bakgrund till den svenska skolan i en läroplanskontext. Därefter ges ett antal exempel från våra tidigare studier. Artikeln avslutas med en bedömning av hur skolans semi-konfessionella religionsundervisning kan förstås.
Den svenska skolans läroplaner ur ett samhällsperspektiv
Det svenska majoritetssamhället har utvecklats från ett förhållandevis enhetligt samhälle, där den Svenska kyrkan med sina starka band till staten tidigare präglat kulturen, till ett samhälle där majoritetskyrkans värden i dag inte längre tas för givna. Ett exempel kan tas från den idéhistoriska studien Den lyckliga filosofin där teologen Ola Sigurdson[5] beskriver hur framträdande svenska tänkare och ideologer deltagit i en förändringsprocess: från ett lutherskt enhetssamhälle till ett nytt enhetssamhälle präglat av sekularism och värdegemenskap, något som också kännetecknar vad som brukar benämnas ”Den svenska modellen”.
På denna kulturella arena kan också filosofen Ingemar Hedenius kamp mot kyrkans teologer ses som ett led i en utveckling, där kyrkan alltmer förlorar sin dominerande maktställning. Ett sätt att förstå Sigurdsons analys är att en kristen hegemonisk luthersk kultur mer eller mindre ersatts av en sekulär hegemoni, präglad av tron på rationell planering, konsensus (vilket bland annat framkommer i den s.k. Saltsjöbadsandan) och sekularisering. Den framväxande välfärdsstaten baserad på gemensam skattefinansiering har också bidragit till att kyrkan generellt sett inte uppfattas som nödvändig för människors välfärd. Också inom den nationella kyrkan visar sig en inre sekularisering med ett ökat inflytande av politiska partier.
Det är dock inte så enkelt som att kyrkans samhälleliga roll därmed blev avskaffad. Kyrkohistorikern Urban Claesson beskriver hur en kulturprotestantism med rötter i en liberalteologisk gudsrikestanke, med tydliga inomvärldsliga inslag, kom att forma svensk socialdemokrati och folkhemsbygge under den tidiga delen av 1900-talet.[6] I boken Religionssociologins pionjärer i Sverige beskriver sociologen Anders Bäckström hur dessa tematiker – tanken om en inkluderande folkkyrka enligt denna liberalteologiska modell – också varit närvarande i religionssociologiska forskningsprojekt, bland annat initierade av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i slutet på 50-talet (s. 38).[7]
Emma Hellström utvecklar tematiken om en så kallad folkhemskristendom i sin utbildningshistoriska doktorsavhandling. Under perioden 1920–1969 visar hon både på brott men också på en kontinuitet i skolans behandling av kristendom.[8] Historikern Mette Buchardt menar i sin analys av religionsundervisning i de nordiska länderna att
the broader Cultural Protestant ideas, including how to make Christianity useful for the culture, should be considered, and here education in general was an important field of intervention.[9]
Utbildningssystemet har enligt Buchardt varit en formande kraft i återskapandet av kulturprotestantism. Dess roll blir därför viktig för att förstå den svenska kulturen. För att kunna beskriva den nutidshistoriska utvecklingen i Sverige fordras alltså uppmärksamhet på olika dimensioner av kristendomens roll, där vissa dimensioner träder tillbaka, vilket till exempel Hedeniusdebatten illustrerar, men där kristendom med liberala och folkkyrkliga förtecken inte har gjort det på motsvarande sätt. Det är i ljuset av sådana parallella skeenden man kan förstå läroplanens skrivningar om kristen etik, men också syftet att grundlägga en förståelse för hur kristendom format det svenska samhället. Vi menar också att resultatet i våra läroboksstudier, som här redan föregripits, kan förstås inom en sådan ram av sekularisering och kvarvarande folkhemskristendom.
Studier av klassrum[10] och elevernas attityder[11] tycks bekräfta en dominerande bild av religion som nedtonad och främmande på personlig nivå, även om kristendomen är närvarande på kulturell nivå. Tanken att kristendomskunskap successivt skulle ha övergått till det sekulära ämnet religionskunskap kan därmed, som redan framhållits, också problematiseras om man väljer ett bredare, kulturellt perspektiv.
Läroböcker som spegling av majoritetssamhället
I den första studien[12] – som fokuserade på högstadiet – formulerades följande forskningsfråga: Hur relaterar bilden av kristendom i läroböckerna till det nutida svenska samhället? Urvalet av läroböcker gjordes genom ett tvärsnitt där vi identifierade vilka bokförlag som varit mest framträdande i religionslärarnas nationella tidskrift Religion & livsfrågor. Urvalet utgick därmed inte från vilka läromedel som användes, enligt lärarnas rapporter, utan vilka läromedel som fick en framträdande plats i det nationella utbudet. Vi fann då fyra förlag och fyra författare (eller författarlag).
Textavsnitt där kristendomen beskrevs värderande valdes ut från böckerna. I båda studierna användes en så kallad bruktextanalys,[13] där de utvalda textavsnitten studerades, både semantiskt (på ordnivå), och utifrån hur de var placerade i bokens vidare sammanhang (i samhället). Vi studerade också textbindning, dvs. hur orden är sammansatta till meningar samt textens övergripande komposition i boken, till exempel innehållet i avsnittens rubriker. Flertydiga textavsnitt uteslöts, och endast sådana som uppfattades som entydiga valdes.
I vår första studie av böcker på högstadiet identifierade vi sex huvudteman som författarna lyfte som eftersträvansvärda: modern bibelkritik; samhällsansvar som rimmar med samhälleliga institutioner som FN, med hänvisning till Jesu undervisning; social rättvisa; kyrkans nya roll i arbete för jämlikhet, till exempel religionsdialog istället för evangelisation; ifrågasättande av traditionella dogmer som villkor för att kalla sig kristen och ett till jämlikhetstema som gäller kvinnors och homosexuellas rättigheter i kontrast till traditionella kristna ståndpunkter. Ett exempel på det senare kan belysas med följande citat:
I Sverige har varje människa rätt att välja sin livspartner. Enligt svensk lag är sexuell läggning den enskildes ensak så länge det inte skadar andra människor. Svenska kyrkan har gått på samma linje och är en av de första kyrkorna i världen som viger samkönade par i kyrkan. Människor kan vara hetero-, homo- eller bisexuella. Alla varianter är ett uttryck för skapelsen, menar ansvariga i Svenska kyrkan. Inställningen till homosexuella har blivit mycket mer avslappnad i Sverige jämfört med förr. Men att öppet visa sin sexuella läggning kan ändå leda till problem.[14]
I citatet framgår sambandet mellan nationell policy och att Svenska kyrkan har blivit mer avslappnad trots att öppen homosexualitet fortfarande kan leda till icke önskvärda situationer, vilket ungefär motsvarar vad som i citatet benämns såsom ”problem”. Kristendomen framställs generellt som mer fördelaktig när den inte utgår från att bibeln är historiskt tillförlitlig och när den är anpassad till moderna värderingar såsom globala frågor, jämställdhet mellan könen, ifrågasättande av maktordningar, social rättvisa samt inte fordrar att kristna tror oreflekterat på dogmer utan gör sina egna val.
I den andra studien[15] – som handlade om gymnasieskolans läroböcker – utgick vi från ett urval, där lärare i några olika regioner av Sverige fick berätta om vilka läroböcker de använder i sin undervisning. Vår bedömning var att lärarnas information täckte den största delen av läroböcker för gymnasiet som fanns tillgänglig. Alla böcker utom en visade sig ha avsnitt som tydligt visade preferens för liberal kristendom. Vi utgick från ett didaktiskt syfte denna gång (utan en specifik forskningsfråga): att undersöka hur liberal kristendom formas i religionskunskapsböcker i svenska gymnasieskolor och de möjliga konsekvenserna för utbildningen av medborgare i ett pluralistiskt samhälle. Också här användes brukstextsanalysen för att klargöra textavsnittens mening.
Som redan nämnts tog vi ett delvis nytt grepp där skillnaden mellan samfund och majoritetssamhället inte var utgångspunkten. Eftersom vi kunde se likheter med teologin i Svenska kyrkan och att Svenska kyrkan fångar upp drag från majoritetssamhället på ett annat sätt än frikyrkorna, prövade vi om de olika temana hade motsvarighet i Svenska kyrkans officiella texter. Det kunde vi också ha gjort med materialet i den första studien, men denna jämförelse mellan Svenska kyrkan och majoritetssamhället var en del av en utveckling mellan de två studierna, där vi tidigare räknat Svenska kyrkan som ett av flera samfund. Redan nu antyder vi att den nationella majoriteten kan förutom att lokaliseras till olika platser som styrdokument och i tendenser i värderingsstudier, existerar som hybrid mellan krafter som ersatt kyrkan och Svenska kyrkan som en kontinuerlig del av den nationella identiteten. Denna hybrid utgör inte enbart en vag kulturkristendom, utan bär tydliga drag av folkhemskristendom med liberalteologiskt innehåll.
I studien av gymnasieskolans böcker gjordes ingen tematisering utan en kvantifiering utifrån den inledande definitionen av liberal kristendom. Några exempel studerades mer noga och fyra belysande teman från fyra böcker valdes ut: en liberal syn på bibeln, jämställdhet mellan könen, sekulariserad kristendom och frälsning i samhället. I följande citat framgår temat att världen kan förändras tillsammans med tron att samhället kan omdanas, där frälsning ges innebörden av socialt engagemang:
Tanken om frälsning lever stark i den kristna världen. Från att ha varit individcentrerad har den mer och mer vänts mot hela mänskligheten. Många kristna menar att frälsningstanken måste omsättas i socialt handlande. Den enskilda individen visar sin tro genom att i sitt eget liv verka för hela världens frälsning. Dagens frälsningsteologi har som främsta syfte att se den totala mänskligheten frälst. Det börjar med den enskilda individen och fortsätter sedan med hela mänskligheten.[16]
Här hörs ett tydligt eko av den liberalteologiska gudsrikestanken, som betonar människans egen strävan i förverkligandet av gudsriket.
Vi kunde urskilja tjugoen utförliga textavsnitt som motsvarande en preferens för liberal kristendom fördelade från ett avsnitt per bok, till sex avsnitt. Sexton av dessa kunde tydligt identifieras i Svenska kyrkans officiella texter, till exempel synen på jämlikhet mellan könen. Vår inledande beskrivning av liberal kristendom kan identifieras i båda studierna: en nedtoning eller borttagande av övernaturliga element och en ökad betoning på det etiska innehållet eller andra element av emotionell eller erfarenhetsmässig natur som inte utmanar förnuftet, samt ett utökat utrymme för individens frihet inom samhället och en tro på människors förmåga att omforma samhället. I båda ovanstående textutdrag hänvisas till teman i kristen tradition. I det första genom en länkning till skapelsetanken: ”Alla varianter är ett uttryck för skapelsen”. I det därpå följande citatet till den kristna frälsningstanken att Gud räddar världen: ”Dagens frälsningsteologi”.
Slutreflektion: det semi-konfessionella mellanrummet
Avsikten med denna uppsats är inte att försöka slå fast att läroböckerna skulle vara genomsyrade av liberal kristendom, utan anspråken är mer modesta. Vi har kartlagt ett mönster av regelbundet återkommande avsnitt, som utvecklar en tematik i linje med liberal kristendom. Kan man på basis av denna undersökta textmängd hävda att det finns konfessionella inslag genom att läroböckernas premierar en viss form av kristendom (utom i en av de undersökta böckerna)? Vi är benägna att svara ja på den frågan och menar därför att skolans religionsundervisning i detta avseende bör betraktas som semi-konfessionell.
Det synes vara svårt – vare sig någon identifierar sig själv som kristen eller inte – att inte förhålla sig politiskt eller moraliskt till kyrkans kvalitativt skilda teologier, vilket läroboksförfattarna gör, liksom andra aktörer utanför kyrkan. I podden Vox populi (daterad 20250502) säger den ateistiske debattören Christer Sturmark att han uppskattar Svenska kyrkans liberala värderingar. Jämfört med de flesta andra kyrkor är de till och med extrema, menar han. Även för ateisten Sturmark spelar alltså kyrkornas skilda teologier roll för hur han ställer sig till kristna utövare och deras budskap.
Det finns dock en skillnad mellan hur Sturmark och en elev positioneras i förhållande till budskapet. För Sturmark är positionen frivillig eftersom han inte längre deltar som elev i skolsystemet. Han kan, trots sin uppskattning, välja att bortse från Svenska kyrkans budskap och dess liberala teologi. För eleven är situationen annorlunda eftersom hon i rollen som elev förväntas att formas enligt skolans undervisning. Inslagen av liberalteologi blir därför inte ett fritt val.
Hur ska den semi-konfessionella formen av religionsundervisning närmare förstås? Vad förväntas eleverna delta i? Prefixet semi- avser att något befinner sig emellan två positioner. Vi kan då säga att elever befinner sig i ett rum mellan icke-konfessionell och konfessionell undervisning, d.v.s. semikonfessionell undervisning om liberal kristendom. Ett sådant mellanrum kan också förstås som ett spektrum, där elever exponeras olika mycket för kristendom och i andra fall mindre. Låt vara att de flesta elever i sin vardag befinner sig närmast en pol där kristen etik inte spelar så stor roll. Vi kan ändå tolka läroböckerna och läroplanerna som att deras ambition är att forma elever i termer av semi-konfessionalitet även om detta inte artikuleras. En tydligt urskiljbar rest av uppdraget att forma kristna medborgare kan därmed identifieras i styrdokument och i läroböckerna.
Om vi sätter läroboksstudien i relation till tidigare studier av skolan och i enkätstudier, där majoriteten av eleverna identifierar sig med kulturell kristendom kan vi också säga att skolan deltar i reproducerandet av kulturprotestantism och liberal protestantisk kristendom, ett fenomen som tar form i Sverige från 1900-talets sekelskifte. Bristen på artikulering av hur det förflutna är närvarande i nuet gör att man också skulle kunna tala om en omedveten traditionsförmedling, vilken pågår som ett dolt eller icke erkänt skeende under den missvisande benämningen ”icke-konfessionell”. Valet av benämning förespeglar en sekulär hegemoni, som aldrig realiserats och speglar en optimism när det gäller möjligheten att radikalt överskrida det förflutna.
Sammanfattningsvis hävdar vi att formandet av medborgare i skolan innehåller semi-konfessionella inslag, där en tidigare etablerad kulturprotestantism präglad av liberalteologi ingår som en central komponent.
Referenser
[1] Berglund, J. (2014) Vad är religion i svenska religionskunskapsböcker? Religion & Livsfrågor, nr. 3, s 6-8.
[2]Berglund (2014), s 7.
[3] Se t. ex. Hammar, K. G. (1972) Liberalteologi och kyrkopolitik: kretsen kring Kristendomen och vår tid 1906- omkr. 1920. Lund: Univ. Lund.
[4] Liljestrand, J. (2023) Kristna värden – lärarens plikt? I Franck, Olof & Thalén, Peder (red.) Mellan kunskap och fostran: en bok om syfte och mål med skolans undervisning om etik. Lund: Studentlitteratur.
[5] Sigurdson, O. (2000) Den lyckliga filosofin: etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius. Eslöv: B. Östlings bokförlag. Symposion.
[6] Claesson, U. (2014) Folkhemmets kyrka Harald Hallén och folkkyrkans genombrott: en studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905-1933. Johanneshov: MTM.
[7] Bäckström, A. (2023) Religionssociologins pionjärer i Sverige: om ett akademiskt ämnes framväxt och konsolidering genom ämnespionjärerna Berndt Gustafsson, Göran Gustafsson och Thorleif Pettersson. Skellefteå: Artos, s. 38.
[8] Hellström, E. (2025) Kampen om folkhemskristendomen: Kristendomsundervisningens roll i den demokratiska skolans framväxt, 1920–1969. Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2025. Uppsala.
[9] Buchardt, M. (2015) Cultural Protestantism and Nordic Religious Education: An incision in the historical layers behind the Nordic welfare state model. Nordidactica. Journal of Humanities and Social Science Education, 5 (2015:2), 131–165. Hämtad från https://journals.lub.lu.se/nordidactica/article/view/19003 s. 154-155
[10] Kittelmann Flenser, K. (2015) Religious education in contemporary pluralistic Sweden. Diss. University of Gothenburg.
[11] Klingenberg, M. 2019. “Youth and Religion in Sweden: Orientations to Religion Amongst “Believers,” “Atheists” and “The Uninterested”.” Nordic Journal of Religion and Society 32 (2–2019): 148–167. doi:10.18261/issn.1890-7008-2019-02-04; Liljestrand, J. 2018. “Religion and Swedishness. Swedish Students’ Attitudes to Religion and Nationality.” In Religion and Dialogue in the City, edited by I. J. Ipgrave, T. Knauth, A. Körs, D. Vieregge, and M. von der Lippe, 263–274. NY: Waxmann.
[12] Liljestrand, J., Carlsson, D. & Thalén, P. (2021) Moderniserad kristendom i läroböcker för högstadiet. Nordidactica, 11(3), 51-70.
[13] Hellspong, L & Ledin, P. (1997) Vägar genom texten. Handbok i bruktextsanalys. Lund: Studentlitteratur.
[14] Högberg, O., Isaksson, D. & Sundqvist, M. (2012) Religion 8. Prio. Stockholm: Sanoma, s. 88.
[15] Liljestrand, J., Carlsson, D., Jonsson, L. & Thalén, P. (2025) Whose Christianity? The influence of a majority culture in Swedish textbooks. British Journal of Religious Education, 47(2), 171-181. 10.1080/01416200.2024.2369283
[16] Flennegård, M., & Eriksson, L. (2012) Söka svar. Religionskunskap A. Stockholm: Liber, s. 272.
Peder Thalén är professor i livsåskådningsvetenskap vid Högskolan i Gävle. En central del av hans nuvarande forskning rör religionsdidaktik i vid mening med fokus på kulturella förutsättningar. Han har en bakgrund i religionsfilosofi och skrev sin doktorsavhandling om Ingemar Hedenius religionskritik.
Johan Liljestrand är lektor i didaktik vid högskolan i Gävle. Hans forskning rör framförallt läraryrket och religionsdidaktik. Han är teologie kandidat och disputerad i ämnet pedagogik.
